Idag använder vi minneskort i massor av prylar. Smartphones, surfplattor, digitalkameror och digitalvideokameror, och i datorer så som Raspberry Pi. De är små och smidiga, och idag rymmer de massor av data.
Men känner du till att de har begränsad livstid? I de flesta fall behöver du som använder inte bry dig om det, eftersom du inte kommer nå upp till gränserna innan du skaffar ett nytt kort. Men i de fall ditt kort används flitigt, som i en dator, är det värt att känna till detta och hur du undviker problem.
Jag minns när jag köpte mitt första nya minneskort till min dåvarande digitalkamera. 16 MB var det på, och med ordentlig Jpeg-komprimering på bilderna kunde jag få plats på nästan 100 bilder. Galet. Notera att jag inte skrev fel: det var 16 megabytes.
Idag köper du ett minneskort av den vanliga typen SD-kort på 16 gigabytes (alltså tusen gånger så mycket) för under hundralappen.
444174
Lägger du på lite mer pengar, upp till 300 kronor, får du ett minneskort på 64 GB. Då får du plats med långt över 10000 digitalfoton.
SD-kortet (Secure Digital) är den absolut vanligaste varianten idag. Den finns i tre olika varianter; SD, SDHC samt SDXC, här kan du läsa en enkel förklaring av skillnaderna. Korten finns även i tre olika storlekar; normalstorlek, mini respektive micro.
SDHC och microSDHC är de två mest använda korten. Minneskorten i normalstorlek används främst av digitalkameror och digitala videokameror, samt i datorer som Raspberry Pi. microSDHC är det som de flesta smartphones använder sig av.
Livslängd på minneskort
Det finns dock en baksida med minneskort, och det är att korten har en faktisk livslängd. Denna går inte att mäta i tid, utan det handlar om en begränsning i hur många gånger du kan skriva data till varje respektive sektor.
I likhet med de allra flesta andra lagringsenheter, delas datan du sparar in i sektorer – mindre områden som gör det enklare för hela systemet att fungera. Du kan läsa data från sektorer hur många gånger som helst, men däremot finns det en begränsning i hur många gånger du kan skriva till en sektor.
Nu är det inte så enkelt att livstiden för sektorerna är ett precist värde som dessutom deklareras i minneskortens specifikationer. På flera ställen har jag läst att SanDisk brukar säga att sektorerna på deras SD-kort sägs klara skrivas till 100000 gånger (hundra tusen).
Det låter naturligtvis väldigt mycket. Och det är det, för precis som jag skrev i ingressen brukar vi inte använda våra minneskort tillräckligt länge för att vi ska nå upp till detta.
Och även om vissa sektorer skulle bli förstörda är filsystemet tillräckligt smart för att arbeta runt det. Något liknande sker på traditionella hårddiskar, där det inte är alls ovanligt att sektorer på magnetskivorna blir trasiga, utan att du som användare märker av det.
När ska du tänka på det?
Make Use Of skriver i sin artikel How To Extend The Life Of Your Raspberry Pi’s SD Card, vilken jag hämtat inspiration från till den här bloggposten, att det här främst blir ett problem om du exempelvis hör en Raspberry Pi, eller någon annan typ av dator, där minneskortet används som huvudsaklig lagringsenhet, samtidigt som datorn arbetar hårt med att skriva data, radera, skriva ny, radera, skriva ny, och så vidare.
Om du exempelvis satt ihop en Raspberry Pi för att hantera BitTorrent, kan du stöta på problem under längre sikt. Även andra typer av servrar som är relativt hårt belastade kan få problem. En vanlig webbserver, med loggar och annat, resulterar i rätt omfattande datalagring.
Några tips för att undvika strulande minneskort
Make Use Of ger ett antal vettiga tips, där två av dem handlar om ditt inköp av minneskort. När du lägger pengar på ett nytt minneskort, satsa på ett kort från en känd tillverkare istället för något billigt budgetkort.
Man brukar säga att allting ändå byggs i samma fabrik, men prisskillnaderna har inte bara med varumärket att göra och det finns skäl till varför tillverkaren inte vill sätta sitt namn på produkten…
Personligen brukar jag välja från mittfältet; SanDisk i första hand och Transcend i andra hand. Kort från dessa tillverkare har alltid fungerat bra för min del och de håller en betydligt lägre prislapp än om du köper ett kort från exempelvis Sony.
Det är mycket möjligt att Sonys kort håller ännu högre kvalitet, men SanDisk har alltid funkat för mig och under årens lopp har jag köpt rätt omfattande mängder minneskort för digitalkameror och mobiler.
Tips nummer två är att du ska köpa ett kort med så mycket lagringskapacitet som möjligt – baserat på din budget så klart. Ju större lagringskapacitet, desto fler sektorer finns att skriva till. Det gör att risken att ”bränna ut” sektorer minskar.
Använd annan lagringsenhet för servrar
Om du nu har en Raspberry Pi som server, kan det vara en god idé att ansluta en annan lagringsenhet till USB-porten. Det kan vara ett USB-minne, eller en extern hårddisk eller SSD-enhet (för de två sistnämnda lär du behöva extra strömförsörjning).
Raspberry Pi är hårdkodad till att boota från SD-kortet, men om du har lite Linux-kunskaper kan du flytta om så att bara själva boot-partitionen ligger på minneskortet medan root-partitionen läggs på den andra enheten. Make Use Of tipsar om en artikel av Sam Hobbs som beskriver just detta.
För dig som inte har någon Raspberry Pi, utan istället är en flitig digitalfotograf, kan du läsa artikeln How Long Do Memory Cards Last?.
Läs mer om Raspberry Pi
- Skaffat Raspberry Pi och funderar på vad du ska göra med den?
- En miljon Raspberry Pi har byggts åt helt fel kunder
- Raspbmc gör din Raspberry Pi till en mediaspelare
- Onion Pi: Bygg en egen anonymitetsproxy med Raspberry Pi
- Raspberry Pi – Här köper du dator och tillbehör [Sponsor]
- Raspberry Pi väcker tekniknörden till liv
- Historien bakom succédatorn Raspberry Pi
- Så installerar du XBMC på Raspberry Pi
- Raspbian ett Linux trimmat för Raspberry Pi
- Pyttedatorn Raspberry Pi har rätt schysst prestanda
- Raspberry Pi: Ny dator för 165 kronor?
